Hovs hallar
3 km svår vandring med en höjdskillnad på 70 m. Hovs hallar är en av de verkliga pärlorna på Bjärehalvön som bara måste upplevas. Här möts Hallandsåsen och havet på ett mycket dramatiskt sätt med höga uppspruckna klippbranter, raukar, klapperstensfält och grottliknande formationer.

Utsikten över Laholmsbukten är nästan överväldigande, men glöm för den skull inte bort att se dig för när du vandrar, eftersom marken i regel är stenig och branterna ibland oroväckande nära. Höjderna ovanför klippbranterna utgörs av enefälader och små skogsdungar vilket gör det lättare att gå. Floran är mycket varierande tack vare de omvälvande marktyperna. Passa på att upptäcka den sällsynta kustgentianan som har sin växtplats på en platå i östra delen av området. Människor har nyttjat marken sen förhistorisk tid vilket fornlämningarna i området visar. De flesta klippformationer har fått egna namn och många är berättelserna om vad som hänt i området, från gamla smuggelhistorier till nutida filminspelningar. Området kring Hovs hallar är förklarat som naturreservat.

Flora
I klippbranterna finns mycket att se. Här växer slån, nypon, murgröna och doftande vildkaprifol tillsammans med olika arter av ormbunksväxter som gaffelbräken och stenbräken. På stora områden ovanför klippbranterna är enbuskarna dominerande men det finns även inslag av oxel, rönn, björk och björnbär.

Bland markvegetationen dominerar ljung, rödven, kruståtel, fårsvingel och på fuktigare ställen stagg. Men här finns också områden där beteskrävande arter trivs såsom knägräs, vårstarr, borsttåg, backtimjan, jungfrulin och kattfot. På den östra platån finns ett område med kalkrik grus och därigenom en artrikare flora. Här hittar du spåtistel, vanlig ögontröst, darrgräs, kamäxing, vildlin och kustgentiana som blommar i augusti. Nere vid klapperstensfälten växer strandkål, kustbaldersbrå och strandloka.

Fauna
Faunan domineras av fågellivet med änder och måsfåglar. Under häckningstid märks ejder, gravand, gråtrut, havstrut, fiskmås, skrattmås och strandskata. Numera hörs åter korpens karakteristiska läte ljuda över Hovs hallar efter att varit borta under ett antal år. Vintertid är chansen stor att få se rovfåglar som ormvråk och kanske någon havsörn cirklar runt i jakten på ett byte. Det finns också goda möjligheter att stifta bekantskapen med skärpiplärkan. Hösttid är Hovs hallar välkänt för sina Atlantiska havsfåglar som havssulor, liror, stormfåglar och olika falkfåglar. Medtag matsäck!

Geologi
Hovs hallar är geologi i stor utsträckning. Själva ordet hallar betyder också berg i dagen. Här kan du faktiskt se in i själva Hallandsåsen: röd gnejs med inlagrad amfibolit. Båda är bergarter bildade för ca 1,8 miljarder år sedan, med andra ord är det urberget du ser. Det är emellertid ett kraftigt uppsprucket berg. Det hände för ca 230 miljoner år sedan när de stora kontinentalförskjutningarna ägde rum. Hallandsåsen sköt då upp över omgivande lågland och blev nästan söndermalt, framförallt i kanterna där det gnuggades mot omgivande berg. Längre in i berget bildades så stora och breda sprickor att svart magma, diabas trängde upp från jordens inre. Sådana diabasgångar kan du följa här. Efter detta kunde erosionen börja sitt nedbrytningsarbete. Vid den senaste istidens avsmältning från Bjärehalv-ön för ca 14 000 år sedan låg landet nedtryckt av isen och endast partier stack upp över nivån ca +60 m över havet (Högsta Kustlinjen). Så småningom höjde sig landet upp ur havet. Ibland höjdes havet samtidigt så att bränningarna kunde arbeta intensivare längs vissa nivåer (+35 m). Tydligast är strandlinjen som ligger ca 10 m över havet. Vid och ovanför denna nivå finns många vackra exempel på havets eroderande verkan på berget, t ex de raukar som står kvar.

Förhistoria
På höjderna och sluttningarna ner mot klippbranterna finns fornåkrar med terrasseringar och röjningsrösen som visar att människor under brons- och järnålder (ca 1800 f Kr - 1050 e Kr) till viss del nyttjat marken för odling. Boskapsskötseln har dock dominerat och de betade partierna på Hovs hallar har betats kontinuerligt under en mycket lång period, kanske redan från bronsåldern. Den tydligaste fornlämningen i området är en gravhög kallad Kampehöj. Den byggdes med all sannolikhet under bronsåldern, men har kanske använts som begravningsplats ända in i järnåldern. Tyvärr har den skadats under årens lopp, bl a av ett skyddsvärn som byggts in i ena kanten.

Historia
Längst i öster ligger ett stort klapperstensfält kallat Smyeslätt. Här finns över 280 gistgårdsrösen, små samlingar av sten som använts till stöd för de stolpar som fiskare hade för att hänga upp sina fiskenät. Dessutom finns här grunder efter tillfälliga bosättningar, s k tomtningar. Alla dessa lämningar kan härröra från medeltiden när sillen gick till i kusten häromkring, men kan likväl vara av senare datum. Området kring Hovs hallar har under de senaste 200 åren utnyttjats av människan för brytning av sten och för täkt av bl a märgel. Det som kanske mest fascinerar här är alla namnen på olika klippformationer och förklaringarna till dessa. Sillpickarhålet eller Solpickarhålet är just ett sådant namn på en grottliknande håla i berget. Det berättas att när Skåne tillhörde Danmark grävde man efter silver här.

Vägbeskrivning
Från Båstad kör du mot Torekov på väg 115 ca 8 km. Du fortsätter genom Hov och till nästa by som heter Ängalag. Här svänger du till höger mot Hovs hallar. Följ vägen tills den tar slut ca 3,5 km och du är framme vid den stora P-platsen på Hovs hallar.